Att vara offseason känns konstigt nytt för mig, vilket är lite märkligt med tanke på att jag alltid varit offseason innan tävlingen. 

Innan jag startade dieten var jag hyfsat nöjd och stolt över min form – jag kunde skymta magrutorna och jag åt som en häst. Nu är jag tillbaka i ungefär samma form och känner mig mest som en flodhäst. Kläderna stramar och jag känner mig slät. 

Direkt efter tävlingen fortsatte jag väga min mat och höll ungefär samma kostschema – åt bara lite mer mat. Men efter någon vecka kände jag att jag ville släppa vågen och kontrollfreaket lite för att inte bli knäpp – att vara ”vanlig”.

Jag har nog ätit lite mer än jag bör och när jag vaknade efter midsommarafton kände jag att nu är det nog – nu vill jag gå på min ”tråkiga” diet igen. Om ett par veckor startar min diet inför nästa tävling men jag kommer nog smygstarta lite för att slippa känna mig som en flodhäst på min minisemester precis innan dietstart. 

Märkligt vad hjärnan kan ställa till det för en! Jag mådde bättre under dieten än jag gör nu (om man bortser från att jag var lite tröttare då).

Är det bara min hjärna som spökar? Jag läser ”alla” andra fitnessmänniskors kommentarer och hur de njuter av att vara offseason, hur bra de mår och hur mycket energi de har. Jag kan ärligt säga att jag inte känner igen mig i deras kommentarer. Är detta ett sätt att övertyga sig själva att allt är toppen offseason eller håller jag på att bli knäpp?! 

Nej tack till flottig flygplansmat – ja tack till ”tråkiga” matlådor! 


Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmail