Jag älskar poddar! Jag vet inte hur många timmar jag lagt på att lyssna på diverse olika poddar när jag städat, tvättat, kört bil, gått Pw:s och vid alla möjliga tillfällen. Det jag varit allt från dokumentärer till fitness till relationer. Majoritet har helt klart varit idrotts och kostinriktade. Lyssnat på och imponerats av atleter. När jag själv blev intervjuad häromdagen kände jag mig helt malplacerad och vilse (men väldigt glad, tacksam och smickrad – svårt att förstå att någon vill höra vad jag har att säga).  Får nog ta fram skämskudden när den sänds. 

Men jag har slagits av en tanke. Vem är det vi vill ge bra intryck för? Vilka är det som är viktiga för oss? En skrämmande insikt verkar vara att det är social media. Att det är viktigare att vara ödmjuk i en intervju i en pod som folk man inte känner lyssnar på än vid de faktiska möten man gör med okända människor. Är det inte viktigare i de verkliga mötena att bli uppfattad som ödmjuk och trevlig (om det nu är så man vill uppfattas)? När karriären tar slut eller du kanske blir sjuk, vad är det då som räknas? Är det den där podden eller alla de där likesen du fick på instagram? Eller är det de människorna som faktiskt blir imponerade av dig som person – vad du faktiskt gör där och då – som är viktigt? Är det att du lyfter tyngst, har grymmast kropp, häftigast historia som säljer bra i media – saker som kan försvinna över en natt och du är bortglömd. Om det händer är det kanske den där människan som du mötte vid något tillfälle och var nedlåtande mot och ointresserad av som står där och ska hjälpa dig helt plötsligt. Då spelar det ingen roll hur bra du spelade i social media eller vilka kändisar du känner. Var ödmjuk i verkliga livet inte bara i social media. Men det är kanske jag som är gammal och gaggig och inte förstår mig på nymodigheter.

Jag är osäker på hur jag uppfattas i media eller hur min pod blev (kanske borde skaffa mig mediaträning?!) Men jag är ödmjuk inför livet och allas prestationer och intressen. Och jag tycker illa om att bli sviken och blir besviken när folk inte är vad de utger sig för att vara eller bryter löften. Ja jag tar saker personligt – för någonstans är möten och löften personliga. 


Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmail