Throwback Thursday.

I morgon är det 5 år sedan jag fick ett telefonsamtal med ett besked som skulle förändra mycket. Inte allt nej – men det har förändrat mig väldigt mycket.

Det finns människor som trampat på mig, fullkomligt kört över mig och nästan helt sänkt mig och jag skyller mycket av detta på cancern. Ja det är väl inte så rationellt men cancern gav dem ett vapen mot mig – ett sätt att lyckas trycka ner mig. De försökte köra mig i botten när jag var som svagast och det var cancern som gjorde mig svag. Detta är anledningen till att jag inte gärna pratar om den, jag är fortfarande livrädd för vad som ska hända när folk får reda på att jag har en cancerdiagnos.

2009 tränade jag stenhårt för att jag fått för mig att göra en Svensk klassiker. Under sommaren 2009 avklarade jag vansbrosimmet och lidingöloppet utan några större problem. Kul var det. Jag älskade det! Jag tror min omgivning var lite bekymrad för jag gjorde inget annat än att jobba, sova, äta och TRÄNA! Kanske var på gränsen till manisk (som jag alltid blir när jag gett mig f-n på något).

Jag tror det var under sensommaren/hösten som en nära vän berättade att hon var orolig för hon hade fått en blödning när hon kört en hårt spinningpass. Jag förstod inte problemet – var hon orolig att hon var gravid kunde hon väl bara göra ett gravtest, eller?! Ja jag är då skönt naiv! Nej, det var inte det hon var orolig över – hon trodde hon fått livmoderhalscancer (tack google). Jaha – men gå och lämna ett cellprov då, tyckte jag (ja jag är väldigt smidig på det känslomässiga planet – är nog mer lik en kille i de sammanhangen). Men hon var orolig och nervös – jag tror att alla tjejer förstår varför. Jag själv anser att ett gynbesök känns som ett övergrepplight – man är helt utlämnad….

Bara kort tid senare får jag också blödningar…. Jag är inte speciellt bekymrad. Jag hade lämnat ett cellprov något år tidigare och hade inga cellförändringar så risken att jag skulle ha cancer var ju mer eller mindre obefintlig om man läser alla lugnande ord man kan läsa om cellförändringar och livmoderhalscancer. Jag tränade stenhårt – jämt! 2008-2009 avlöste förkylningarna varandra och jag var ständigt krasslig vilket jag hade en enkel förklaring till – att träna så hårt gör att man sänker sitt immunförsvar m.a.o så blir man lättare förkyld. Då var jag inte så smart kanske – jag tränade på – tur att man blir något visare med ålder och erfarenhet. Mitt konstaterande var att tränar man hårt tar kroppen stryk, bara att bita ihop för att nå sitt mål (ett misslyckande fanns inte på kartan).

Men jag var bekymrad över min vän, så vi gjorde en deal. Vi bokar tid båda två så är det som att vi gör det tillsammans trots att vi bor i olika städer. I början av december kontaktade jag sjukvården och fick en tid hos en barnmorska (!) i januari nästkommande år. Alla ni som är lite insatta vet att man vid symptom som kontaktblödningar ska bli skickad direkt till en kvinnoklink….

Det är tur att man aldrig kan få reda på hur det hade sett ut om sjukvården hade skött sitt från början till slut – men tanken har slagit mig; jag kanske aldrig hade behövt utveckla cancer….


Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmail